Idag är det 2 månader sedan du lämnade oss mamma.. det känns verkligen som en evighet, minst ett halvår i allafall. Jag låg och funderade i sängen nu.. men fick stiga upp. Jag tänker på dej OFTA, det blixtrar förbi i mitt minne.. men det är så fruktansvärt jobbigt, jag brukar intala mej att jag ska tänka sen.. o sen, o ännu senare. För det är så jobbigt och tårarna bara rinner.. jag orkar inte det just nu, iallafall inte JUST NU *suck*

 Jag vet inte om jag riktigt förstått.. att du aldrig mer kommer tillbaka?

Herregud, är det verklogen så?

Så fort din bild kommer i mitt huvud så vattnas ögonen..

Likaså nu..

Jag har så mycket blandade bilder inom mej, bilder som aldrig kommer försvinna! Jag försöker att ta fram de bästa.. den bästa fina tiden vi hade. Men så kommer mörkret.. och den där sjukhustiden!

Det är då jag slår på OFF knappen.

Det är nytt år nu mamma.. på din gravsten står det 2009?!  

Året känns som en evighet sedan

Allt känns så avlägset..

Om jag kunde trolla.. så skulle vi hålla om varandra nu.

Fan va ja saknar dej..

Tände ett ljus för dej ikväll.. alldeles nyss, i natten... i min ensamhet.

Jag får tänka senare!.. jag må.. *suck* jag måste verkligen sova nu.

 / Din dotter