Jag håller på att försöka städa upp här hemma i den som nu liknar en liten svinstia! Men så hamnar jag här.. tar en liten paus ;) hehe.. sånt där så man blir mer inspirerad och sätter fart! mmm vem försöker jag lura? 

Idag kom Daniel hem efter arbetet och undrade om han fick bjuda mej på lunch, vem är kvinna nog att tacka nej till sådant?! Så vi åker på Krokom och äter kycklingfile med tatziki och grönsaker. Tack älskade vännen! Du är underbar..

Den 6 November är det ett år sedan min älskade mamma gick bort.. de senaste två dagarna har jag med henne i mina tankar lyckats krascha 2 glasföremål?! Kalla det sammanträffade eller vad ni vill.. jag vette tusan.

Iallafall så gick mina planer inför helgen i stöpet. Familjen var ju bjudna på minnesgudstjänst så här på årsdagen. Men det visade sej att jag inte kan åka hem pga jobb som jag inte kan tacka nej till.. Jag måste ju försörja mej?!

jag tror mamma hade förstått.. Det hade vart fint att gå på hennes grav och allt den dagen.. lagt en ros vid hennes sten.

Men jag bor som sagt 25 mil därifrån och saker o ting kan faktiskt komma ivägen. 

Det innebär väl för tusan inte att man inte bryr sej eller? 

Mamma finns med mej alla dar! I mitt minne, i min närhet, i lågorna som brinner..Jag har slutat se tillbaka på otäcka saker, minns henne för den varma person hon faktiskt var..den mamma hon var innan hon blev sjuk. Jag skulle aldrig tillåta mej själv sitta just hennes årsdag och tänka tillbaka på den dagen och gråta, se allt otäckt framför mej, tänka och knappt fatta att det är sant, ett år faktiskt har passerat? det fattar jag inte ändå.. om det så är ett år eller ett år och 2 månader!

Önskar vissa i resten av min familj också kunde förstå..men de lindrar inte mitt samvete om man säger så.

Tur jag är så pass stark just nu att jag står för mitt och mina beslut.