När jag ser mej i spegeln så ser jag samma tjej som på det fuuula fotot i andra klass, en viss vinkel på mitt ansikte och visst är jag mej lik. Ja herregud.. tiderna förändras, vi med den eller?  Formerna är borta.. för alltid? kanske.. det avgör vi bara själva. Våra misstag vi gjort i tid som passerat går ej att radera, lärde man sej något? förhoppningsvis.. Hur undviker man att begå nya misstag? går det? Möjligt om man väljer att inte leva. 

Lever jag då? Ja, om detta kallas livet så må det vara hänt.. 

När jag blir gammal vill jag ha löständer..

Ibland undrar jag vad jag gör i livet..? 

Bloggar om skit och ingenting.. bloggar? Vad fan är eg blogg? jag skriver inte ens längre en kär hederlig dagbok! Använder mej av papper och penna.. där man kunde sudda och kludda, nu med ett tryck på en tangent så försvinner orden.. bokstäverna för alltid!? Vart tar de vägen liksom? 

Jag har inget fast arbete, de senaste 2,5 åren har jag fumlar runt i samma dravvel.. blivit väckt av en telefon på morgonen, kastat mej i bilen, vart så äckligt flexibel att jag tror inte att det är sant! 

Jag har ingen "fast" relation.. 28 år gammal har jag bara tramsat runt.. så känns det ju! eller kanske inte ändå. Mina förhållande har vart långa.. men till vilken nytta? JUST NU.. ?

Nu är jag i en minst sagt konstig relation..Vad var det som pushade oss in i denna relation? Vad hade hänt om vi bara var vänner? 

Jag har en evig konflikt i mitt inre ang den mannen och hans situation.. i slutändan får jag aldrig något klokt svar. Bara känner att det är så här, det ska vara vi.. och det av många anledningar.

Jag kan tveka och undra, analysera sönder mina tankar och downs..

Men älskade Daniel..

Här sitter man..framför en fyrkantig skärm, livet rullar på

ögonen rullar nedåt allteftersom den svarta "bläcken" fyller skärmen med mina ack så bittra ord. 

 tack o lov för att jag iallafall har en jävla skön säng!

..och en aromatkrydda