Rök ihop i går kväll innan läggdags

Jag planerade att sova på soffan

Jag var verkligen pissoff

Karlar verkar  vara experter på att kasta tillbaka på en annan så fokus försvinner från det man disskuterar och ingenting går in av vad man nyss sagt! Det är inte första gången vi pratar om samma sak, men ingenting händer ju? ingen förändring.. o självkart är det mitt fel att det blivit så tydligen. Mmm eller hur.. lätt att bortförklara sej. Jag är vuxen nog att förstå att man faktiskt är två i ett förhållande, och att det aldrig är den enes fel bara.

Jag går bara omkring och tänker på saker och ting, sen en vacker dag så rinner bägaren över och jag exploderar.. vilket inte alls är nödvändigt om man faktiskt kunde prata med varandra innan, men det verkar ju vara totalt omöjligt.

Jag hatar att somna ovänner eller vad man nu ska kalla det, innerst inne ville jag väl bara at vi skulle ta om varandra och prata om det en annan dag, men stoltheten vägde över.. Det tjänar ju ingenting till att tjura som ett barn.

Och självklart.. nu saknar jag ju honom som aldrig förr!

*snyft*